alexandraviktorias

lämnade kiruna med en kniv i hjärtat. om livet vore det minsta rättvist skulle du inte ha tagits ifrån oss. du skulle få vara här. se dina bröder växa upp. få umgås med dina underbara föräldrar. få vara med på allt du missat. det är inga tvivel på att du lämnat ett stort tomrum hos alla som fanns i din närhet. var på din grav idag. det är så orättvist att jag måste åka till kyrkogården för att vara dig nära. vattna dina blommor. sitter där på knä. tittar på din gravsten med den finaste bilden på dig och tårarna rinner ner för mina kinder. det är inte så här det skulle vara. jag växer om dig. jag blir äldre än dig. det har gått många år nu. men smärtan sitter kvar. men jag kunde inte vara gladare för att få kalla dig min kusin. för att ha fått lära känna den fantastiska människan du var. man vet aldrig vad som händer. man ska ta vara på tiden man har med varandra. kan inte rå för mitt hat mot rattfyllor. blir så arg. varför ska någon annan få ta smällen för deras misstag. nu har vi den finaste skyddsängeln. någon dag ses vi igen. glömmer aldrig då vi fick ta farväl av dig. du låg där på bänken täckt med vita lakan. du var kall. inte alls den varma och glada emilia som jag kände. höll din hand. det var inte rätt. inte rätt att ta farväl på det sättet. sista gången vi sågs innan det fick jag den varmaste kramen av dom alla. det största leendet och orden som sa att vi snart ses igen. inte trodde jag att det skulle vara då du skulle begravas. det var den finaste begravningen jag varit på. blommor täckte hela golvet framme i kyrkan. alla dina nära som var där och tog farväl. minns att jag hade en vit klänning med blommor på. lars winnerbäck som spelades i högtalarna. alla bilar som åkte på rad ner till kyrkogården för att ta farväl. farväl av våran älskade emilia. det kommer alltid göra ont.